Andreas Johansson började sin ishockeybana I Hofors och debuterade i klubbens div 2-lag redan som 14-åring säsongen 1987-88. Efter att ha flyttat till spel i Falu IF under 2 säsonger och ett mycket bra JEM 1991, med fem mål på lika många matcher så gick resan vidare till Färjestads BK och Elitserien.

Johansson spelade 4 säsonger där och avslutade med att VM debutera i Globen-VM 1995. Andreas togs också ut i Sveriges All star team säsongen 1994-95. Andreas spelade totalt 104 landskamper fördelat på 4 VM, 1 OS och 2 World cup.Han spelade även Junior-VM 2 ggr.

Efter VM 1995 skrev Andreas ett 3-års kontrakt med New York Islanders. Efter en tuff ansiktsskada så blev det mestadels spel i IHL där han blev mästare ihop med Tommy Salo.

Totalt spelade Andreas 8 säsonger i Nordamerika och gjorde 20 mål 2 ggr på dessa år.

Andreas spelade även 2 säsonger i Ryssland och 3 säsonger i Schweiz.

 Idag är Andreas Head.coach i Modo Hockey. Han har även varit Head.coach i Södertälje,HV-71 samt assisterande tränare i Modo och Färjestad.

 Andreas föreläser också om Träning-Motivation-Inspiration-Medgång-Motgång.

Vi är otroligt glada över att kunna Presentera vår nästa spelare som är: Gabriel Landeskog!

Gabriel Ingemar John Landeskog, född den 23 november 1992 i Stockholm, är en svensk ishockeyspelare och lagkapten i NHL-klubben Colorado Avalanche. Han är son till den förre Hammarby-backen Tony Landeskog och hockeyfostrad i Hammarby IF och Djurgårdens IF. Syskon, Beatrice och Adam Landeskog. Landeskog är en tufft spelande, offensivt skicklig ledarfigur som även kan ta ansvar för defensiven. Jämte backarna Erik Karlsson och Oliver Ekman Larsson räknas Landeskog till de mest framträdande 90-talisterna inom svensk ishockey.

Landeskog debuterade med det svenska landslaget i april 2012 och vann året därpå VM-guld. 2014 var han med i det Tre Kronor som tog silver under de Olympiska spelen i Sotji och 2017 var det åter dags för VM-guld

Anders Holmertz med sin medaljskörd från OS 1992. Två silver- och en bronsmedalj blev facit därifrån.

Dagens andra Profil är

Patrick Cehlin, född 27 juli 1991 i Stockholm, är en svensk professionell ishockeyspelare som spelar för Luleå HF i SHL.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Patrick Cehlin har tidigare spelat som forward för Djurgårdens IF från säsongen 2009/2010 till 2011/2012. Cehlin tingades av Nashville Predators som nummer 126 i den sjätte rundan av NHL-draften 2010. Han medverkade under junior-VM 2011, där han gjorde 6 poäng på lika många matcher.

Henrik Strömblad, född 6 maj 1965, är en sportkommentator från Spånga i Stockholms kommun som arbetar för Viasatkoncernens kanaler och kommenterar nästan uteslutande fotboll. Han kommenterar ofta Champions League-finalerna och landslagets kvalmatcher. Han är numera bosatt i Stockholmsförorten Vällingby.

Gregory Milmore “Greg” Poehler, född 11 oktober 1974 i Newton i Massachusetts, är en amerikansk skådespelare, komiker, manusförfattare och regissör.^[1]

Poehler gjorde sin debut som skådespelare, regissör och manusförfattare till den svensk-amerikanska serien Welcome to Sweden, vars första säsong började sändas på TV4 i mars 2014. Serien sänds även på NBC i amerikansk TV från juli 2014.^[2] Han är yngre bror till komikern och skådespelerskan Amy Poehler.^[3] Han arbetade tidigare som advokat och är idag bosatt i Stocksund i Danderyds kommun.

Bengt-Åke Gustafsson, född 23 mars 1958 i Karlskoga, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare. Sedan 1997 arbetar han också som tränare. Säsongen 2014/15 tränade han SCL Tigers som vann schweiziska Nationalliga B och kvalificerade sig till Nationalliga A.

Gustafssons spelarkarriär
Gustafsson blev världsmästare som spelare 1987 och 1991. Han representerade Sverige i åtta stora turneringar: ett OS, fem VM och två Canada Cup. Totalt spelade han 117 A-landskamper.

Jens Bergenström, född 12 september 1980 i Borlänge, är en svensk före detta ishockeyspelare (forward). Bergenström fick sitt genombrott på elitnivå i Mörrums GoIS IK säsongen 2003–2004 då han vann målligan i Allsvenskan efter att ha svarat för 31 mål på 45 matcher.

Redan samma säsong testades Bergenström av sin nuvarande klubb Leksands IF i 3 matcher. De följande två säsongerna tillhörde sedan Bergenström Leksands IF. Efter degraderingen till Allsvenskan prövade emellertid Bergenström på spel i finländska FM-ligan med SaiPa. Tiden i SaiPa blev högst kortvarig, Bergenström återvände nämligen till Leksands IF redan ett halvår senare. Efter säsongen 2014-2015 valde han att avsluta karriären

Förre detta Ishockey spelare i AIK och god vän med The Great one

Peter Jihde, född 12 juli 1971 i Malmö, Malmöhus län, är en svensk sportreporter och programledare i TV. Han är bror till innebandyspelarna Niklas Jihde och Johan Jihde samt sportjournalisten Patrik Jihde.

Biografi

Bakgrund

Under uppväxten flyttade Jihde till Moheda och senare till Växjö, där han arbetade som brödbud innan han började som sportkommentator på Sveriges Radio. Han var även reseledare för Fritidsresor. Under 1994 ledde han tillsammans med Rickard Sjöberg ungdomsprogrammet Snack där Ma Non Troppo var husband och Jepson från The Ark gjorde reportage.

TV4 till SVT

Jihde slutade 2001 på TV4 efter ett bråk med kommentatorn Robert Perlskog.^[1] Samma år fick han ett erbjudande från SVT, en tjänst han hade till 2007. Bland annat ledde han SVT:s sändningar från Olympiska vinterspelen 2006 i Turin i Italien, och julen 2004 intervjuade han de svenska kungabarnen för SVT. Vid EM i friidrott 2006 på Nya Ullevi i Göteborg var han programledare för EM-studion. Jihde var programledare för Hockeykväll som visades i SVT. Hösten och vintern 2006/2007 ledde han egna talkshowen Hos Jihde.

Efter en landskamp mellan Sverige och Kroatien 2003, som slutade 2-1 till Kroatien, intervjuade Peter Jihde Zlatan Ibrahimović efter matchen. Intervjun blev uppmärksammad då Zlatan blev irriterad på Jihdes fråga om vad laget skulle förändra till matchen mot San Marino i samband med kvalet till EM 2004. I direktsänd tv utnämnde Zlatan Jihde till mittfältare genom orden “Vi ska sätta in dig på mittfältet så du kan styra och ställa”. Den intervjun blev även Jihdes sista med Zlatan.^[2]

Åter till TV4, Idol och Nyhetsmorgon 

TV4 lockade 2007 tillbaka Jihde med möjligheten om att få arbeta med flera större sportevenemang som kanalen skulle ta hand om framöver – bland annat handbolls-EM och fotbolls-EM 2008. Dessutom fick han en egen sport-talkshow.^[3]

År 2007 var han programledare för Idol på kanalen. Audition-delen av programmet leddes av Carina Berg och Carolina Gynning. I 2008 års Idol skötte han alla dessa uppgifterna, vilket han även gjorde åren 2009 och 2010. I slutet av december 2010 meddelade dock Peter Jihde att han hoppade av programmet inför den kommande säsongen.^[4]

Åren 2012–2018 var han en av programledarna på Nyhetsmorgon, där han oftast kom att arbeta i lag med Tilde de Paula Eby.^[5][6]

I januari 2018 meddelades att Niklas Jihde efter 18 år på TV4 lämnar företaget, för att börja arbeta för konkurrerande MTG och TV3.^[5]

Övriga aktiviteter, hälsa

2012 drabbades Peter Jihde av diabetes typ-1. Sedan dess har han verkat på flertalet sätt för att öka kunskapen om sjukdomen och berätta om diabetikers situation.

2016 utkom Jihde med boken Jihdes diabetes : en match för livet (Volante), skriven tillsammans med hustrun Karin Jihde, där han öppenhjärtigt berättade om hur det är att leva med sjukdomen. I boken avslöjade även Peter Jihde att han är bipolär.^[7]

Utmärkelser 

• Årets sportjournalist 2006.
• Årets sport- och nyhetsprogramledare Kristallen 2005^[8].
• 

Jacob Josefson, född 2 mars 1991 i Stockholm, är en svensk professionell ishockeyspelare som spelar för Djurgården Hockey i SHL.

Han har tidigare spelat för Buffalo Sabres och New Jersey Devils i NHL.

Josefson debuterade i J18-allsvenskan för Djurgården som 14-åring. Säsongen 2006–07 tog han U16 SM-guld med Djurgården. 2007 debuterade han i J18-landslaget och spelade final i TV-pucken med Stockholms lag. Hans moderklubb är IK Göta.

Han draftades av New Jersey Devils som 20:e spelare i NHL-draften 2009. Säsongen 2010–11 skrev han på ett entry level-kontrakt med Devils.

Josefson har tidigare spelat fotboll i IF Brommapojkarnas lag för spelare födda 1991. Laget vann Gothia Cup 2002 och S:t Erikscupen 2004.

Under sina säsonger i Devils gjorde han aldrig mer än 11 poäng under en säsong och fick inte förnyat förtroende med klubben när hans kontrakt gick ut efter säsongen 2016/17. Istället skrev han som unrestricted free agent på ett ettårsavtal med Buffalo Sabres 1 juli 2017.^[1]

Med endast fyra poäng under sin säsong med Sabres fick han inte förnyat förtroende och skrev den 27 april 2018 på ett tvåårskontrakt med Djurgården Hockey i SHL.^[2]

Mikael Tellqvist, född 19 september 1979 i Sundbyberg,
Mikael Tellqvist har under senare år rankats som en av Sveriges bästa målvakter. Tellqvists moderklubb heter Järfälla HC. Hans karriär började i Djurgårdens IF som backup till Tommy Söderström, men när Söderström slutade valde DIF-ledningen att satsa på den unge Mikael Tellqvist. Det gav resultat då Tellqvist spelade hem 2 SM-guld till Djurgårdens IF och dessutom vann han Djurgårdsfansens hjärta. 2001 åkte han över Atlanten för att spela för NHL-laget Toronto Maple Leafs. De första säsongerna fick han dock till största delen tillbringa i farmarlaget St. John’s Maple Leafs.

Under den andra säsongen i NHL blev han uttagen till VM 2003 som andremålvakt bakom Tommy Salo. Det var i den turneringen han fick sitt genombrott som landslagsmålvakt. I kvartsfinalen mot Finland låg Sverige under med 1-5 en bit in i andra perioden, när förbundskaptenen Hardy Nilsson valde att byta in Tellqvist. Tellqvist storspelade och var en stor orsak till att Sverige kunde vända matchen och vinna med 6-5. Därefter var han förstemålvakt i resten av turneringen och tog ett VM-silver.

Efter det fjärde året i farmarlaget St. John’s blev han uppkallad till Toronto Maple Leafs till säsongen 2005/2006 som andremålvakt till Ed Belfour. Säsongen därefter skickades han dock ned till farmarlaget igen. Men i november 2006 bytte Toronto Maple Leafs bort Tellqvist till Phoenix Coyotes, mot Tyson Nash och en fjärderunda i draften 2007. I Phoenix var Tellqvist stundtals strålande (höll bland annat nollan två gånger) och han var under en tid förstemålvakt i laget. I slutet av säsongen gick det dock sämre och han avslutade säsongen som andremålvakt bakom Curtis Joseph. Samma öde väntade Tellqvist säsongen därpå, då han trots imponerande spel (åter två nollor) fortsatte agera andremålvakt bakom klubbens nya affischnamn Ilya Bryzgalov. I mars 2009 blev Tellqvist bortbytt till Buffalo Sabres. 1 maj skrev han på för Ak Bars Kazan i Ryska KHL för säsongen 09-10. Den 7 juni 2011 meddelar Modo Hockey att Tellqvist har skrivit på ett kontrakt med dem inför säsongen 2011/2012. Den 14 maj 2012 blev det klart att Tellqvist ska representera Dinamo Riga till och med säsongen 2013/2014 och återvänder därmed till KHL. Den 12/5 2014 blev det klart att Tellqvist skrivit ett treårsavtal med Djurgårdens IF och han återvänder därmed till svensk ishockey.

Årets rookie, elitseriesäsongen 1999/2000
SM-guld 2000 med Djurgårdens IF
SM-guld 2001 med Djurgårdens IF
VM-brons 2001
VM-silver 2003
OS-guld 2006

Thomas Per Rundqvist, född 4 maj 1960 i Vimmerby, är en svensk före detta ishockeycenter

Rundqvist är trea på listan över de som spelat flest ishockeylandskamper för Sverige med 267 matcher, bara Jonas Bergqvist och Jörgen Jönsson har spelat fler. Rundqvist främsta ögonblick i landslagsdressen inträffade i samband med VM 1991 i Åbo då han i egenskap av lagkapten fick äran att höja VM-pokalen efter Sveriges avslutande 2-1-seger mot Sovjetunionen; Sverige blev världsmästare före Kanada och Sovjet.

Jared Palmer

 

Jared Eiseley Palmer (born July 2, 1971) is a professional tennis player who won 28 professional doubles titles and one singles title in his career on the ATP Tour. He also won four double titles on the challenger’s circuit (two in 1992 and two in 1993). Palmer turned professional in 1991 after winning the 1991 NCAA Division 1 singles title as a sophomore playing for Stanford University.

Palmer’s biggest doubles titles came at the 1995 Australian Open and the 2001 Wimbledon. Palmer also won the ATP Masters Series event at Indian Wells in 2000. Additionally, Palmer reached the doubles final at two other Grand Slam events, Wimbledon in 1999 and the US Open in 2001. Palmer made the finals at six additional AMS events: Canada (1994 and 2001), Miami (1994 and 2002), Hamburg (1999) and Paris (1999).

Palmer was ranked the World No. 1 men’s doubles player on March 20, 2000. He was also ranked as high as World No. 35 in singles. His lone singles title on the ATP tour came at (Pinehurst in 1994). Palmer retired from tennis in 2005 after earning $3,471,164 in career prize money while on the ATP Tour.

Palmer resided in Palo Alto and Stockholm.

Jared Eiseley Palmer

Country (sports)	United States
Residence	Palo Alto, California, United States
Born	July 2, 1971 (age 46) New York, United States
Height	6 ft 3 in (1.91 m)
Turned pro	1991
Retired	2005
Plays	Right-handed (1-handed backhand)
Prize money	US$ 3,471,164
Singles
Career record	69–80
Career titles	1
Highest ranking	No. 35 (November 14, 1994)
Grand Slam Singles results
Australian Open	2R (1994)
French Open	2R (1994, 1995)
Wimbledon	3R (1995)
US Open	4R (1995)
Doubles
Career record	421–248
Career titles	28
Highest ranking	No. 1 (March 20, 2000)
Grand Slam Doubles results
Australian Open	W (1995)
French Open	SF (1996)
Wimbledon	W (2001)
US Open	F (2001)
Last updated on: October 16, 2012.

Doubles titles (28)[edit]

Legend Grand Slam (2–2) Tennis Masters Cup (0–0) ATP Masters Series (1–6) ATP Championship Series (6–3) ATP Tour (19–12)

Titles by Surface Hard (20–9) Clay (3–7) Grass (2–4) Carpet (3–3)

Outcome	No.	Date	Tournament	Surface	Partner	Opponents	Score
Winner	1.	January 6, 1992	Wellington, New Zealand	Hard	Jonathan Stark	Michiel Schapers  Daniel Vacek	6–3, 6–3
Runner-up	1.	May 11, 1992	Charlotte, U.S.	Clay	Bret Garnett	Steve DeVries  David Macpherson	4–6, 6–7
Winner	2.	July 20, 1992	Washington, D.C., U.S.	Hard	Bret Garnett	Ken Flach  Todd Witsken	6–2, 6–3
Runner-up	2.	August 24, 1992	New Haven, U.S.	Hard	Patrick McEnroe	Kelly Jones  Rick Leach	6–7, 7–6, 2–6
Runner-up	3.	November 16, 1992	Antwerp, Belgium	Carpet	Patrick McEnroe	John Fitzgerald  Anders Järryd	2–6, 2–6
Runner-up	4.	May 3, 1993	Atlanta, U.S.	Clay	Todd Martin	Paul Annacone  Richey Reneberg	4–6, 6–7
Runner-up	5.	May 10, 1993	Tampa, U.S.	Clay	Kelly Jones	Todd Martin  Derrick Rostagno	3–6, 4–6
Winner	3.	January 17, 1994	Auckland, New Zealand	Hard	Patrick McEnroe	Grant Connell  Patrick Galbraith	6–2, 4–6, 6–4
Winner	4.	February 7, 1994	San Jose, U.S.	Hard (i)	Rick Leach	Byron Black  Jonathan Stark	4–6, 6–4, 6–4
Runner-up	6.	February 14, 1994	Memphis, U.S.	Hard (i)	Jim Grabb	Byron Black  Jonathan Stark	6–7, 4–6
Runner-up	7.	February 21, 1994	Philadelphia, U.S.	Carpet	Jim Grabb	Jacco Eltingh  Paul Haarhuis	3–6, 4–6
Runner-up	8.	March 21, 1994	Miami, U.S.	Hard	Mark Knowles	Jacco Eltingh  Paul Haarhuis	6–7, 6–7
Winner	5.	May 2, 1994	Atlanta, U.S.	Clay	Richey Reneberg	Francisco Montana  Jim Pugh	4–6, 7–6, 6–4
Runner-up	9.	May 9, 1994	Pinehurst, U.S.	Clay	Richey Reneberg	Todd Woodbridge  Mark Woodforde	2–6, 6–3, 3–6
Runner-up	10.	August 1, 1994	Toronto, Canada	Hard	Patrick McEnroe	Byron Black  Jonathan Stark	4–6, 4–6
Winner	6.	October 3, 1994	Basel, Switzerland	Hard (i)	Patrick McEnroe	Lan Bale  John-Laffnie de Jager	6–3, 7–6
Runner-up	11.	October 10, 1994	Toulouse, France	Hard (i)	Patrick McEnroe	Menno Oosting  Daniel Vacek	6–7, 7–6, 3–6
Winner	7.	January 30, 1995	Australian Open, Melbourne	Hard	Richey Reneberg	Mark Knowles  Daniel Nestor	6–3, 3–6, 6–3, 6–2
Winner	8.	February 20, 1995	Memphis, U.S.	Hard (i)	Richey Reneberg	Tommy Ho  Brett Steven	4–6, 7–6, 6–1
Runner-up	12.	May 8, 1995	Atlanta, U.S.	Clay	Richey Reneberg	Sergio Casal  Emilio Sánchez	7–6, 3–6, 6–7
Winner	9.	October 16, 1995	Tel Aviv, Israel	Hard	Jim Grabb	Kent Kinnear  David Wheaton	6–4, 7–5
Winner	10.	November 13, 1995	Moscow, Russia	Carpet	Byron Black	Tommy Ho  Brett Steven	6–4, 3–6, 6–3
Winner	11.	November 16, 1998	Moscow, Russia	Carpet	Jeff Tarango	Yevgeny Kafelnikov  Daniel Vacek	6–4, 6–7, 6–2
Winner	12.	January 11, 1999	Doha, Qatar	Hard	Alex O’Brien	Piet Norval  Kevin Ullyett	6–3, 6–4
Runner-up	13.	May 10, 1999	Hamburg, Germany	Clay	Paul Haarhuis	Wayne Arthurs  Andrew Kratzmann	6–2, 6–7(5–7), 2–6
Runner-up	14.	June 14, 1999	Halle, Germany	Grass	Paul Haarhuis	Jonas Björkman  Patrick Rafter	3–6, 5–7
Runner-up	15.	July 5, 1999	Wimbledon, London	Grass	Paul Haarhuis	Mahesh Bhupathi  Leander Paes	7–6(12–10), 3–6, 4–6, 6–7(4–7)
Winner	13.	August 23, 1999	Indianapolis, U.S.	Hard	Paul Haarhuis	Olivier Delaître  Leander Paes	6–3, 6–4
Runner-up	16.	November 8, 1999	Paris, France	Carpet	Paul Haarhuis	Sébastien Lareau  Alex O’Brien	6–7(7–9), 5–7
Runner-up	17.	January 10, 2000	Doha, Qatar	Hard	Alex O’Brien	Mark Knowles  Max Mirnyi	3–6, 4–6
Winner	14.	March 13, 2000	Scottsdale, U.S.	Hard	Richey Reneberg	Patrick Galbraith  David Macpherson	6–3, 7–5
Winner	15.	March 20, 2000	Indian Wells, U.S.	Hard	Alex O’Brien	Paul Haarhuis  Sandon Stolle	6–4, 7–6(7–5)
Winner	16.	August 21, 2000	Washington, D.C., U.S.	Hard	Alex O’Brien	Andre Agassi  Sargis Sargsian	7–5, 6–1
Winner	17.	March 12, 2001	Scottsdale, U.S.	Hard	Donald Johnson	Marcelo Ríos  Sjeng Schalken	7–6(7–3), 6–2
Winner	18.	April 30, 2001	Barcelona, Spain	Clay	Donald Johnson	Tommy Robredo  Fernando Vicente	7–6(7–2), 6–4
Winner	19.	May 7, 2001	Majorca, Spain	Clay	Donald Johnson	Feliciano López  Francisco Roig	7–5, 6–3
Winner	20.	June 25, 2001	Nottingham, England	Grass	Donald Johnson	Paul Hanley  Andrew Kratzmann	6–4, 6–2
Winner	21.	July 9, 2001	Wimbledon, London	Grass	Donald Johnson	Jiří Novák  David Rikl	6–4, 4–6, 6–3, 7–6(8–6)
Runner-up	18.	August 6, 2001	Montreal, Canada	Hard	Donald Johnson	Jiří Novák  David Rikl	4–6, 6–3, 3–6
Runner-up	19.	September 10, 2001	US Open, New York City	Hard	Donald Johnson	Wayne Black  Kevin Ullyett	6–7(9–11), 6–2, 3–6
Winner	22.	October 29, 2001	Stockholm, Sweden	Hard (i)	Donald Johnson	Jonas Björkman  Todd Woodbridge	6–3, 4–6, 6–3
Winner	23.	January 7, 2002	Doha, Qatar	Hard	Donald Johnson	Jiří Novák  David Rikl	6–3, 7–6(7–5)
Winner	24.	January 14, 2002	Sydney, Australia	Hard	Donald Johnson	Joshua Eagle  Sandon Stolle	6–4, 6–4
Runner-up	20.	April 1, 2002	Miami, U.S.	Hard	Donald Johnson	Mark Knowles  Daniel Nestor	3–6, 6–3, 1–6
Runner-up	21.	June 24, 2002	Nottingham, England	Grass	Donald Johnson	Mike Bryan  Mark Knowles	6–0, 6–7(3–7), 4–6
Winner	25.	October 28, 2002	St. Petersburg, Russia	Hard (i)	David Adams	Irakli Labadze  Marat Safin	7–6(10–8), 6–3
Runner-up	22.	May 5, 2003	Munich, Germany	Clay	Joshua Eagle	Wayne Black  Kevin Ullyett	3–6, 5–7
Runner-up	23.	June 23, 2003	Nottingham, England	Grass	Joshua Eagle	Bob Bryan  Mike Bryan	6–7(3–7), 6–4, 6–7(4–7)
Winner	26.	February 16, 2004	Milan, Italy	Carpet	Pavel Vízner	Daniele Bracciali  Giorgio Galimberti	6–4, 6–4
Winner	27.	October 4, 2004	Shanghai, China	Hard	Pavel Vízner	Rick Leach  Brian MacPhie	4–6, 7–6(7–4), 7–6(13–11)
Winner	28.	October 11, 2004	Tokyo, Japan	Hard	Pavel Vízner	Jiří Novák  Petr Pála	5–1, ret.

Mats Mackan Roger Edlund, född 8 april 1975 i Stockholm, är en svensk programledare i TV och radio. I humor-programmet Deluxe i Sveriges Radio P3 gjorde han rollgestaltningar som Björne, Vanheden, kocken Jörgen Karmapolis, Dr Helsefyrn, Östgöten med flera. Han är mest känd som ena halvan av duon Erik och Mackan.

Edlund har ofta figurerat tillsammans med sin vän Erik Ekstrand. Bland annat har de gjort programmen Nemas problemas, 99 saker man måste göra innan man dör, Snygga & Smärta, Guldfeber, Erik & Mackan – Hela och rena, Sovmorgon med Erik & Mackan på Bandit Rock 106-3 och Gumball 3000 med Erik & Mackan.

Mattias Öhlund, född 9 september 1976 i Piteå, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare som sist spelade för NHL-laget Tampa Bay Lightning. Han spelade också 11 år i Vancouver Canucks.^[1]

Karriär[redigera 

Mattias Öhlund var Vancouver Canucks första val i NHL-draften 1994, som 13:e spelare totalt. Under några säsonger kunde han inte spela i NHL på grund av att Vancouvers general manager Pat Quinn och Öhlunds agent inte kom överens om ett kontrakt. Han spelade istället säsongerna 1994–95 till 1996–97 i Elitserien med Luleå HF och var bland annat med om att bärga Luleås första och hittills enda SM-guld. Sommaren 1997 gav Toronto Maple Leafs Öhlund ett kontraktserbjudande som Vancouver var tvungna att matcha om de inte ville mista NHL-rättigheterna till honom.

Öhlund gjorde sin NHL-debut i två matcher i Japan mot Mighty Ducks of Anaheim. Under sin första säsong i NHL delade han och Jyrki Lumme på förstaplatsen i klubbens interna mål- och poängliga för backar, och Öhlund blev även utsedd till lagets bäste back. Han röstades även fram som nummer två till Calder Trophy som ligans bästa rookie.

Under fyra av de elva säsonger som Öhlund spelade i Vancouver valdes han till lagets bäste back och är också den försvarsspelare som gjort flest mål och poäng genom tiderna i Vancouver-tröjan.

Sommaren 2009 skrev Öhlund på ett sjuårskontrakt med Tampa Bay Lightning. Där var han tänkt att ge stadga åt lagets defensiv och samtidigt agera mentor för jättelöftet Victor Hedman. Under sin första säsong i Tampa Bay gjorde Öhlund inga mål, vilket var första gången som han gick mållös från en grundserie, men noterade 13 assist på 67 matcher och hade i särklass mest istid i laget, 22 minuter och 49 sekunder i genomsnitt per match.

Öhlund har även representerat Sverige i ett flertal internationella turneringar, med början i tre raka juniorvärldsmästerskap år 1994-1996. Facit från de turneringarna blev silver 1994, brons 1995 och silver 1996. År 1996 blev han även utsedd till turneringens bäste back. Han har även medverkat i tre världsmästerskap och erövrat alla medaljvalörer – i tur och ordning silver 1997, guld 1998 och brons 2001. Öhlund har även spelat i fyra raka olympiska spel – 1998, 2002, 2006 och 2010 – med OS-guldet 2006 som höjdpunkt, även om han där skadade sig innan finalen mot Finland. Han var även med som back i World Cup 2004.

Den 1 juli 2016 gick Öhlunds långtidskontrakt ut och han kunde officiellt förklara att han lagt av. I praktiken slutade han redan 2011 på grund av långvariga skadebekymmer, men kunde inte göra det officiellt utan att bryta kontraktet och i och med det förlora flera miljoner dollar.

Meriter

SALT LAKE CITY 020216 – ISHOCKEY – TRE KRONOR I OLYMPISKA SPELEN I SALT LAKE CITY, USA, 2002: 2 Mattias Öhlund, Vancouver Canucks.
Foto Henrik Montgomery kod 1066
COPYRIGHT PRESSENS BILD

• J18 EM-guld 1994
• J20 VM-silver 1994
• Vancouver Canucks förstaval, 13:e totalt, i NHL-draften 1994
• J20 VM-brons 1995
• J20 VM-silver 1996 (uttagen till All Star Team och vald till turneringens bästa back)
• SM-Guld 1996
• Årets junior 1996
• VM-silver 1997
• NHL All-Rookie Team 1998
• VM-guld 1998
• NHL All-Star Game 1999
• VM-brons 2001
• OS-guld 2006
• Invald i Piteå Wall of Fame 2006

Pontus Kåmark, född 5 april 1969 i Västerås, är en svensk före detta fotbollsspelare. Han spelade som back under sin aktiva karriär. Kåmarks moderklubb är IK Franke i Västerås. Under sin aktiva karriär spelade han för IK Franke, Västerås SK, IFK Göteborg, Leicester City och AIK.

Kåmark var en del av det svenska fotbollslandslaget 1994 som slutade trea i VM 1994.

2002 avslutade Kåmark sin aktiva karriär efter sammanlagt 168 allsvenska matcher och 4 mål för IFK Göteborg. Han spelade även 57 landskamper men gjorde inget mål. Efter sin aktiva karriär har han arbetat som expert för Viasat.

Klubblag

IFK Göteborg

• Allsvenskan: 1990, 1991, 1993, 1994, 1995
• Svenska Cupen: 1991

Leicester City

• Engelska Ligacupen: 1997

Landslaget

• VM i fotboll: 1994
• VM-brons: 1994